Det finns gott om talang i Boren. Det är det första man måste konstatera. Det finns spelare som har de flesta verktygen för att kunna bli duktiga och seriösa fotbollsspelare. Teknik, fart och spelförståelse. Ändå har man förlorat två matcher man mycket väl hade kunnat vinna, kanske till och med borde vunnit.
Varför?
Det enkla svaret är att man har för många lallare i laget. Det är den värsta typen av spelare att ha i lag. Spelare som kan, som har förmågan men som väljer att se sig själva före det kollektiva, och ett lag med för många av den typen av spelare kommer förlora. Det finns inget mer frusterande än just det.
Boren hade allt i sina egna händer och spelade allt i Assyriskas händer. Visst, ett frejdigt lag som har mycket energi men som fotbollsspelare sett absolut inte bättre kvalitet än det som Boren kunde ställa på banan. Den stora skillnanden mellan lagen var hur pass lojala man var till sitt eget system. Medan Boren verkligen hade problem att agera som ett lag så var det som Assyriska gjorde till 100%.
Det finns två sätt att se på fotboll, på alla nivåer. Antingen så är man 100% där man är och man agerar utefter den premissen, eller så är man en lallare som tycker att man är bättre än man egentligen är och då kommer man aldrig att komma vidare, och man kommer förlora.
Det jag har lite svårt att greppa är att om man nu har en så pass kompetent tränare som Pierre Walfridsson och ändå väljer att gå sin egen väg, och inte ta till sig kunskapen, vad tror man att lösningen egentligen är?
I Matchen mot Assyriska preseterade man 35 bra minuter i första halvlek. Man hade ledningen med 1-0 och sen släpper man 1-2 på tilläggstid på rent oengagemang med halvlekens sista spark. Då kommer allt i halvtid att handla om de sista tio minuterna och då kommer man också komma ut i andra halvlek med känslan att man redan förlorat. Det var ett slaget lag redan innan halvtiudsvilan var över.
I andra halvlek när man jagar först kvittering och sen reducering så ser man spelare som ska vara ledande gå tillbaka i försvarsspelet efter att de själva tappat bollen, i vilken värld är det en acceptabel lösning?
Ingenstans.
Och det är precis det man kommer uppnå om man som spelare inte kan gå till sig själv och ransaka sig efter ett sånt här skådespel. Det är inte kunskapen eller färdigheterna som är problemet i Boren, det är självbilden hos spelarna. Om man tror att man är bättre än systemet så har man nått sin peak och är en förverkad pjäs i kollektivet.
Ansvaret för den förlusten faller inte på Pierre Walfridsson, inte heller på de spelare som kommer in under matchen. Den faller helt på de spelarna som själva tycker att de är ledande men som gör allt annat än leder sitt lag.
Till veckan är det BK Ljungsbro som står för motståndet. Om man inte kan få gruppen att agera som en grupp så kommer det att bli en sorgens dag för Boren. För i många delar är Ljungsbro en maskin, om än lite inneffektiv om stunder. Just nu finns det mycket övrigt att önska i Boren. Steg ett är att spelarna måste matcha ambitionsnivån som deras tränare visar. Jag tjatar om det i match efter match här. Inställningen är allt och hittar man inte inställning och lojalitet så kommer man heller inte att komma framåt.
Några plus fann det emellertid, spelare som åtminstone försöker.
Emil Civgin – Gör det han kan och vill något. Hög nivå i det mesta han gör.
Pavel Hurynovich – Besitter en hög högstanivå. Målfarlig i stora delar av matchen men mattas av ju längre matchen går av förståeliga skäl.
Alfred Högberg – Han har inställningen som krävs, saknar kanske tempo och kunnande för att kunna vara en avgörande faktor men i det här läget är han den att ta rygg på.
I Assyriska är det svårt att hitta en spelare som står ut eftersom man är så drillade i sitt system, men Yoel Woldeyohanes skojade friskt på sin vänsterkant och höll hög kvalitet matchen igenom. Assyriska kommer fälla fler lag än vad man kanske tror bara på ren lojalitet till sin egen idé.