26 mil, tur – och retur.
Pissvädret välsignat av anti-fotbollsgudarna.
Och matchen var inte heller något att lägga på minnet, varken för Waggeryd eller Mjölby. 1-0 kom i den 14:e minuten, ett skott utanför straffområdet som tog en märklig bana innan den damp ner bakom annars duktiga Andreas Wikström. Lägger man skulden på honom för målet får man nog ta och ransaka sig själv. Oavsett om man är spelare, ledare eller åskådare.
Problemet ligger inte i målvaktsspelet. Utifrån dagens insats skulle man kanske kunna rada upp ett tiotal saker som skulle kunna vara grunden till varför man inte lyckades idag. Det är inte fundamentala fel allihopa, men några är defintivt fundamentala.
Det man måste klargöra från start är det mesta uppenbara. Saknar man nio (!) spelare och beger sig till en bortamatch i seriespelet så är det naivt att tro att man inte ska stöta på trubbel. För att inte säga dumdristigt. Inget lag kan mäkta med den uppgiften. Att tro något annat är att översälja sin egen förmåga.
För det andra måste man konsatatera att man med nio man borta inte kan fortsätta med ”business as usual” och hoppas att det löser sig. Idag blev det uppenbart att kantspelet inte fungerar i den här situationen. Då måste man hitta andra vägar att skapa anfallsfotboll, den planen lös med sin frånvaro.
För det tredje tycker jag att man ska lyssna på min postgame-intervju med Jonathan Hellkvist. Han säger något elementärt om kamp som jag skriver under på till 1000%. Att kampspelet inte var där idag. Återigen, det märktes mest på ytterspringarna med undantag för Edvin Hellkvist (återkommer till honom strax).
Jag kan förstå om Kjetil Johansen tog sig för pannan idag, jag vet att jag gjorde det. Att spelare erbjuder olika skills tar jag för givet att alla förstår. Dessa skills kan leda till att man kan hjälpa laget i olika stor omfattning och i olika situationer, men om man inte har det fundamentala på plats så blir det en belastning för hela laget. Idag var det tydligt att just kampmomentet inte fanns där på vissa håll. Det var inte de yngre spelarna som stod för den missen. Istället är det spelare som ska gå i bräschen nu när man saknar viktiga nyckelfigurer. Istället visade de upp en karaktär som får mig att fundera på vad de överhuvudtaget gör på den här nivån.
Det är inte bara ett problem nu.
För vad ska dessa spelare som inte visar kämparglöd nu när de får chansen till en ordinarie platser erbjuda när de är tillbaka på bänken? Med en reserv eller avbytare vill man förändra mönster i match, men om de inte ens besitter det mest fundamentala, vad f-n gör de här?
Så. Edvin Hellkvist.
Han var den som drev laget idag från sin ytterbacksposition. Inget konstigt med det om det inte vore för att majoriteten av laget stod och tittade på när ha drev det. Högstanivån på honom är ovärderlig för vilken klubb som helst. Han var dominant idag och det känns märkligt att säga att en ytterback är offensivt dominant och man ändå står där som förlorare. Senär det inte märkligt att han kroknar efter 70 minuter av löpning som snarare påminner om ett maraton än en fotbollsmatch.
Det är klart att MAI är mycket bättre än så här. Just nu är det dock den bistra verkligheten att man står där man står. Nyckelspelare är inte tillgängliga och reserverna klarar inte att spela det system som ger poäng just nu. Då måste man hitta ett nytt sätt att spela, som spelarna klarar av.
Vid sidan av Hellkvist måste man ändå plussa för Dali Ingabe och Hamse som gör sina första 90 minuter. Abolut inte sämre än någon annan, men heller inte felfria. Elton Runtegen Thell gjorde ett piggt inhopp som får mig att önska mer speltid på honom. Besviken över att Milan Jonsson inte fick visa upp sig idag. Är helt övertygad om att han inte hade gjort bort sig i det här motståndet heller.
Till veckan väntar topplaget Dalstorp. Tills dess får man förhoppningsvis tillbaka några pjäser. Och kampmomentet.