MJÖLBY. Det var upplagt för fotbollsfest på Vifolkavallen under lördagseftermiddagen när Dalstorp kom besök. Fantastiskt väder, mycket folk och som upplagt för bra fotboll, men hemmalaget lös med sin frånvaro de första 20 minuterna och därmed var den här dagen förstörd. I slutändan var det en uppvisning av Dalstorp, som utan något som helst tvivel är seriens bästa lag.
På något sätt får man lägga undan de faktum att Dalstorp är så bra som de är. För någonstans handlar Mjölbys problem, att man ger bort initiativ i matcher trots att man konstant pratar om den mentala inställningen. Ja. Dalstorp hade kanske vunnit ändå men det är inte poängen. Däremot finns det en poäng med att man sällan ger sig själv chansen att vinna. Idag var det inledningen där man hamnade i ett underläge med 0-3 efter 20 minuter som kostade matchen. Ett av målen hade kanske kunnat dömas bort för offside, men det är en klen tröst i sammanhanget.
Jag som sett laget i träning så många gånger blir kanske ännu mer fundersam. Jag förstår uppriktigt sagt inte vad som händer. Spelare som i träning är självklara i beteende – och aktion gömmer sig när det kommer till match. Var klämmer skon? Attityd, ansvar, förmåga. Det är punkter som Kjetil Johansen trycker på dagarna i ända. I träning är det tydligt att alla förstår. Under match är det som att man kollektivt säger ”äh vi tror inte på det här fullt ut”.
If don’t believe, you can never achieve.
Det ska dock understrykas att Dalstorp inte på något sätt är omöjliga att slå, men det kräver 90 minuter konsekvent arbete. Idag räknade jag det till 40-50 minuter godkänd insats som kollektiv. Mot Waggeryd hade dagens insats resulterat i tre poäng. Mot Dalstorp räcker det inte ens till halvleksvinst. Samtidigt får man nyktert konstatera att så stor är skillnanden i den annars tajta serien. Med 40 bra minuter slår man enkelt Waggeryd, och det var ungefär vad som krävdes för Dalstorp för att slå MAI.
Frustrationen var hög efter slutsignalen, men den var inverterad. Det fanns taktiska missar idag, eller om det var taktiska misslyckanden. Det är svårt att avgöra. Klart är att det inte gick hem. Det som skulle vara ryggraden, centrallinjen, var bitvis förlamad och satte nog skräck i resten av laget. För när ryggraden inte faller orkar ingen hålla upp.
Det fanns positiva saker att ta med sig, också. Jag är bara inte säker på att de i ljuset av alla misslyckanden är värda vatten.
Yassin Aden gör sin bästa match, absolut inte felfri men definitivt attitydmässigt ett steg i rätt riktning.
Milan Jonsson fick debutera och kom in på ett bra sätt. Rätt attityd och rätt inställning, men samtidigt är det mycket att begära att han ska komma in och göra en verklig skillnad. Han visade prov på rätt inställning och attityd under den lilla stund han fick chansen.
Olle Karlsson har tagit över kaptensbindeln från Edvin Hellqvist. Det är bra och är vad jag förstår en överenskommelse som Edvin själv har varit med på. Det handlar om tidsbrist som en följd av hans arbete. Den sistnämnda var kanske MAI:s bästa spelare idag – igen.
Mittlåset hade ingen bra start, men spelade upp sig ju längre matchen gick. Gustav Gunnarsson behöver mer matcher för att bli så bra som han har kapacitet att vara. Idag var han inte den ledare man hade förväntat sig att han skulle vara. Å andra sidan är det rimligt att ge honom mer än två träningar och en match av den här kalibern innan man avfärdar honom. Anders Eriksson tog stort ansvar och visade bitvis vilken klasspelare han har potential att vara, när han är hel.
Lucas Casagranda stod för en offensivt imponerande insats utifrån vad vi sett hittills. Han stod för ett mål och lyckades bränna ett (vad som såg ut att vara) garanterat mål. Detta till trots, det är inte därifrån som man förväntar sig att målen ska komma ifrån. Det är ett svaghetstecken att det är så idag.
Inför matchen skrev jag att det är enkla regler för poäng i en match av den här digniteten. Var lojal till systemet, inställning före allt, spela enkelt och konvertera på chanserna. Tre av dessa gick åt fanders för Mjölby den här eftermiddagen.
Naiviteten att ens försöka mäta sig head 2 head med Dalstorp i det läget man befinner sig i tyder på någon sorts brist på insikt om vad man har – och var man står. All respekt för att fokusera på sig själv och det man vill göra, men man får inte vara dumdristig. När materialet ser så skadeskjutet ut som det gör och man de senaste matcherna inte nått sin potenatial mot betydligt beskedligare motstånd.
Då måste man omvärdera.
Jag hade hellre sett elva man på rätt sida och att man ”parkerat bussen” och chansat på att frustrationen skulle sätta in. När tempot gick ner och Dalstorp slappnade av så var det just det som hände, till den milda grad att man ett tag trodde att Dalstorp-tränaren var nära en hjärnblödning. Det hade kanske inte gjort någon skillnad, men man hade åtminstone gett sig själv chansen att behålla den poäng man hade när matchen startade.
Spelarbetyg
Stefan Lazarevic – 2
Oscar Jonsson – 3
Gustav Gunnarsson – 2
Anders Eriksson – 3,5
Yassin Aden- 2
Olle Karlsson – 3
Edvin Hellqvist – 4
Sebastian Fransson – 2
Lucas Casagranda – 3
Hampus Stark – 2
Elliot Thelin – 3
Milan Jonsson – 3
Hussin Al-Thalimi – 2
ÖVRIGA SPELARE SPELADE FÖR LITE FÖR ATT KUNNA BEDÖMAS.