Under mina hyfsat många år som sportjournalist har jag haft privilegiet att få uppleva exceptionella talanger i flera olika sporter. Supertalanger i sitt väsen som på alla sätt rättfärdigar just den definitionen. Vissa av dessa blev inte mer än just det, exceptionella talanger, medan andra fortsatte att utvecklas till något ännu större och för vissa pågår den resan fortfarande.
Jag träffade Gustav Forsling för första gången när han var 14 år och redan då kunde man skönja att det fanns något speciellt i honom. Det var inte det fysiska eller det helt uppenbara på isen som på något sätt stack ut. När man pratade med scouter och andra ”experter”så visade de tydligt att de inte såg det jag tyckte mig se. Så här 15 år senare kan jag konstatera att Gustav Forsling inte bara blev en fantastisk hockeyspelare utan också en lika fantastisk individ som just nu jagar den ädlaste pokalen som hockeyn har att erbjuda och för tredje året i rad spelar han final och en nyckelfigur för sitt Florida Panthers.
Samtidigt får man konstatera att det går tolv på dussinet när det kommer till talanger som inte blev något annat än just talanger. För det krävs mer än att bara vara talang för att ta steget fullt ut till att bli något utöver det. Den största talang man kan ha är förståelsen att inse att det krävs hårt arbete för att lyckas.
Hamze Mahamud är en exceptionell talang, hur man än väljer att definiera ordet. Han har alla nycklar att gå från en ung talang bland många till att bli exceptionellt duktig bland få. Jag pratade med honom häromdagen om det faktum att han nu gjort utvecklingslägret och fått goda vitsord och dessutom blivit kallad till Rikslägret som en av landets största talanger. Hans reaktion var inte att slå på sin egen trumma utan konstaterade kort och gott att det var ”kul” och ville helst bara ut och skjuta bollar med sina kompisar efter han just avslutat ett träningspass med A-laget på 90 minuter.
Ödmjukhet, närvaro och skills beyond belief. Det definierar Hamze.
Han har haft en exceptionell säsong den här våren. Kjetil Johansen behövde fem minuter på en träning för att inse att det fanns något speciellt och flyttade genast upp honom till A-laget. Sedan dess har han mer eller mindre gjort sig bofast i startelvan i MAI. I Division 3. Som 15-åring. Han ser sig själv som en ”tia” men åkte till utvecklingslägret och spelade ”sexa” och blev ändå skickad till Rikslägret. Öster och IFK Norrköping är bara två klubbar som slåss om hans underskrift och det är bara en tidsfråga innan vi ser hans namn i större tillställningar, var så säker.
Vissa människor har en gåva för det akademiska, andra har det vi kallar ”street smartness”. Att ha en gåva innebär inte per automatik att man kommer att lyckas, men det ger bättre förutsättningar att lyckas om man tar med sig insikten att talang tillsammans dedikation och hårt arbete är grunden. Hamze har varken den akademiska förmågan eller ”street smartness” som sin främsta talang. Hans talang är att han förstår fotboll mycket bättre än majoriteten av oss.
Tänker han fotboll?
Nej, jag tror inte det. Jag tror allt bara faller naturligt för honom. Han ser saker som vi normalfuntade inte gör och det gör också att saker som nervositet, att vara fundersam eller orolig för fotboll inte är för honom. Han bara spelar fotboll. För det är det han älskar, har talang för och lever för. Så när det vankas utvecklingsläger och han dyker upp med en påse med gifflar i packningen ”för att mamma sa det” och i princip bara det så är det inte arrogans eller något annat. Det är Hamze som Hamze är. Hans huvud bryr sig om fotbollen och den konstform det är. Som en konstnär som målar något som hela samtiden kanske inte förstår men som vi många år från nu kommer att peka på och säga; Jag var där när han tog penseln och strök den över sin canvas, jag fattade inte att det var ett konstverk jag såg men jag gör det nu.
I Sverige finns det ungefär 3000 föreningar och 500 000 fotbollsspelare på olika nivåer. Tittar man de spelare som nu är uttagna till Rikslägret så är det många klubbar som klingar bekant som vi till vardags ser i Allsvenskan. Majoriteten av spelarna har alltså gått ett utbildningsystem i syfte att det ska ta dem till dessa uttagningar, en akademi som har till uppdrag att producera talanger. Jag tror det är svårt att förstå vilket slag i ansiktet det är på hela den apparaten att den absolut största och mest talangfulla spelaren kommer från en breddförening som aldrig haft ett uttalat mål att skicka spelare till Rikslägret. Samtidigt som den här framgången är 100% Hamze så ska man inte glömma bort att det finns en förening med allt vad det innebär bakom här som också förtjänar allt beröm de kan få.
Så summakardemumma, hur definierar man Hamze Mahamud?
Han är en exceptionell och (kanske) en generationell talang som dyker upp i en liten klubb som Mjölby AI där han förädlas och blir så bra som han någonsin kan bli. Hur långt det räcker beror på en massa olika faktorer men en sak kan vi vara rätt säker på, och det är att det här bara är början. Om man nu skulle vilja hitta någon som påminner om det vi kan förvänta oss av Hamze framöver (för vi älskar ju att jämföra) så skulle jag säga att Lukas Bergvall är det närmaste vi kommer. Ett tydligt bevis för vad som kan ske om man har en massa talang och sen lägger till en massa hårt jobb och lite ambition.